Efter Sverigedemokraternas utpressning – än viktigare att stå upp för rätt prioriteringar!

Sverigedemokraterna har genom sin välplanerade PR-kupp igår fått plats i samtliga Sveriges medier, för att om och om igen pumpa igenom deras enda budskap: Att stoppa invandringen till Sverige. De talar i termer av Sverige som en kraschande buss som superhjälten SD måste styra upp. SD har en enda agenda – att stoppa invandringen. De är villiga att göra detta till vilket pris som helst – även om det betyder att de tar en hel svensk Riksdag som gisslan. Det är oroande och vi har all anledning att känna avsky och rädsla över vad det kan komma att innebära för vårt land.

Det viktiga nu är att inte alla faller i fällan och börjar ta till sig av SD:s argumentation. En argumentation som påminner om nazismens, där människor ställs emot varandra.

Den stora diskussionen i svensk integrationspolitik den sista tiden har varit kring volymerna i asylinvandringen. Migrationsverket skriver upp sina prognoser för asylsökande och anhöriginvandring för nästa år till historiskt höga nivåer. Läget i vår omvärld har självklart betydelse för dessa prognoser. Sverige är i mina ögon ett föregångsland när det gäller solidaritet med människor i svåra situationer, och har varit det ända sedan de första flyktingströmmarna till Sverige på 70-talet. Vi har tagit ett stort ansvar som land för våra medmänniskor i nöd, och vi ska fortsätta ta stort ansvar. Att diskutera volymer i flyktingfrågan är helt fel sätt att hantera de stora utmaningar vi står inför med en ökad flyktinginvandring.

Istället för att tala om att sätta gränser för antal invandrare, måste vi börja tala om framför allt tre saker:

1. Hur vi så snabbt som möjligt ser till att ge människor ett liv i Sverige, där de kan arbeta, utvecklas och bidra till att utveckla vårt gemensamma samhälle. Denna fråga är extremt viktig nu, när vi ser att fler och fler av de som söker sig hit från Syrien och andra länder är högutbildade. Vi måste se över etableringsprocessen så att de så snabbt som möjligt kan använda sina kunskaper och erfarenheter i deras nya land. Sverige rekryterar idag läkare, ingenjörer och IT-tekniker från andra länder för att tillgodose den brist vi har inom dessa yrken. Nu har vi en ypperlig möjlighet att ta tillvara på de som kommit hit för att söka skydd, om vi bara gör det på rätt sätt med validering, snabb utbildning i språket och ett snabbt inträde i arbetslivet.

2. Vi måste våga ifrågasätta den svenska välfärdsmodellen. Det system vi lever i med generösa bidrag och sociala skyddsnät tenderar att låsa fast människor i bidragsberoende, och är verkligen inte ett incitament för att nå fram till egen försörjning istället. Det socialförsäkringssystem vi har idag är inte anpassat för dagens samhälle. Det är byggt i en tid då Sverige var ett litet, rikt land med homogena, små familjer. För att uppmuntra till ett ökat barnafödande infördes både barnbidrag och flerbarnstillägg, bland andra förmåner som utges skattefritt och utan något som helst krav på motprestation. I rättvisans namn och för att i vanlig svensk ordning ge allt till alla, är inte bidragen behovsprövade, utan delas ut till samtliga barnfamiljer i Sverige. Detta leder till att stora barnfamiljer som nu invandrar till Sverige börjar med att få bidrag som i vissa fall kan nå upp till 30 000 kronor per månad, bostadsbidrag inräknat, helt utan motprestation. Naturligtvis har detta faktum lyfts fram ett flertal gånger av Sverigedemokraterna, och gemene man i Sverige reagerar med ilska och förakt – mot den nyanlände. Hur fel är det inte att skylla detta på invandrarna? Det är ju systemet som delar ut dessa pengar! Helt lagligt och helt moraliskt korrekt. Men varför inte diskutera systemet och bidragen snarare än individen? Självklart ska vi ha en trygg och generös föräldraförsäkring, och en sjukförsäkring som hjälper vid sjukfrånvaro. Men vi kanske inte måste dela ut skattefria bidrag till alla, bara för att vi alltid gjort det tidigare. Problemet är bara att socialförsäkringen är så enormt stor och komplicerad, att inga partier vågar ta i de verkliga förändringar som vi skulle behöva göra.

3. Hur vi stärker förutsättningarna för de kommuner som tar ett stort ansvar för mottagandet av nyanlända. Jag tycker inte om att tala om människor i termer av kostnader, men när det gäller flyktingmottagandet måste kommunerna få de ekonomiska förutsättningar som krävs för att ordna med ett bra mottagande. Det är staten som ansvarar för detta och måste bli bättre på att ersätta de kommuner som bär en stor del i mottagningsprocessen.

Världen förändras och vi med den. Tyvärr innebär situationen i vår omvärld att miljontals människor tvingas leva på flykt. De allra, allra flesta av dessa söker skydd i sin absoluta närmiljö. Några få promille tar sig till Sverige. Att då tala om gränser, volymer och hjälp i hemlandet är inhumant och kallt. Men att se dessa människors kapacitet, använda den och uppmuntra till att bilda ett liv med egen försörjning i Sverige är det mest medmänskliga vi kan göra. Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att Sverige inte är det iskalla land som Sverigedemokraterna vill att vi ska bli!

Uppdatering:
I dag på nyheterna i Radio Kronoberg kunde vi höra integrationsdirektören på Länsstyrelsen tala om svårigheterna för nyanlända att hitta jobb och bostad när de söker sig till att bo med vänner och släktingar. Det var en fråga som jag lyfte redan för knappt två år sedan då jag lämnade in en skrivelse till kommunstyrelsen om att minska trångboddheten och sätta ett tak för hur många som får bo i en lägenhet. Då togs förslaget emot som ett sätt att begränsa människor och S och V reserverade sig med argumentet att fler bostäder måste byggas. Men faktum kvarstår. Det är lättare att hitta jobb och bostad för en nyanländ på orter med färre antal invandrare. Vi måste vara tydliga med detta och skapa bäst förutsättningar för människor att skapa sig ett liv i Sverige.