Det finns inte något mer primitivt än krig…

Rene20150915

Häromdagen hade jag en diskussion i sociala medier angående huruvida Sverige ska bidra till Frankrikes krig i Syrien. Det är min bestämda åsikt att Sverige inte ska bidra med militär insats i krig. De medel detta kostar bör vi istället använda för att de som flytt kriget kan få skydd och ges möjlighet att skapa sig en ny framtid i trygghet och fred. Krig är primitivt och att möta våld med våld har aldrig någonsin varit ett vinnande koncept. Sverige bidrar redan idag med styrkor utomlands, men då är de fredsbevarande. Att ge oss in i ett krig är för mig helt uteslutet och så långt ifrån de värderingar som Sverige alltid stått för tidigare i historien.

Diskussionen jag hade var med en partikollega, och vi är inte överens i frågan. Men det är själva nöjet med att diskutera – att delge sina olika åsikter, att våga vara oense och att diskutera idéer. Det är bara så vi kan nå framåt. Om det ska finnas något hopp om en ljusare framtid behöver fler inse att detta handlar om en kamp om idéerna. Vi måste envist diskutera och lägga fram våra åsikter. Det gör jag, hela tiden, och jag är inte rädd för att vara ensam om mina åsikter. Jag tillhör inte de som ändrar mina åsikter bara för att en del av väljarkåren har bytt åsikter i en viss riktning. Jag är lugn i mitt samvete, jag vet att jag står fast i mina värderingar.

Just nu går det rykten om att Sverige är i kris. Många är de som har hoppat på det tåget, och fler än ett parti pratar nu om att lösningen på krisen är att stänga våra gränser, ta en paus eller till och med sätta stopp för flyktingmottagandet.

Det största problemet är dock att bilden av Sverige i kris är fullkomligt felaktig. I Dagens Nyheter i helgen skriver Peter Wolodarski en alldeles lysande krönika om hur svensk ekonomi visar sig från sin starkaste sida just nu. På alla håll ser det bra ut och vi har alla ekonomiska förutsättningar för att kunna hantera stora samhällsutmaningar.

Enligt mig, och andra, behöver vi på allvar ta diskussionen om vårt välfärdssystem snarare än om hur många människor som får plats. Med reformer i välfärden, med förändringar i bidrag och ersättningar och med ökade möjligheter till egen försörjning hellre än samhällsförsörjning kommer vi att kunna klara av att ta vårt humanitära ansvar i denna exceptionella kris som människor i krig upplever just nu. Vi måste inse att med gamla tiders lösningar kommer det aldrig att gå, men om vi vågar tänka nytt, prova nya saker och se på vårt samhälle med nya ögon kan vi hitta långsiktigt hållbara lösningar.

Kommentera