Med tanke på dagens diskussion om utbildning… mitt bidrag

NotforProfit

Här är en analys jag gjort av Martha Nussbaums bok Not for Profit. En liten, men viktig bok som har mycket att erbjuda när det gäller tankar kring utbildning och inte minst demokratiska värden. En bok vars innehåll känns mer aktuellt än någonsin just nu.

Vid en första anblick kan det vara svårt att förstå vad Nussbaum menar med titeln på sin bok ”Not for profit”, det kan tolkas som något totalt motsatt till vinst. Den som sedan läser undertiteln – Why democracy needs the humanities får en bättre bild av vad det verkligen handlar om. När jag läst ut boken kan jag identifiera tre förklaringar till titeln som kan beskriva vad det är som Martha Nussbaum ville lyfta fram i sitt manifest:

För det första, det finns ett värde i humaniora, eller samhällsvetenskapen, som inte nödvändigtvis är ett rent ekonomiskt värde. Vinst är ett ord som är starkt associerat till ekonomiska värden och det finns en konflikt mellan de som ser humaniora som en motsats till ekonomisk utveckling och de som ser humaniora som en viktig del i samhällsutvecklingen. Många i dagens samhälle ser inte värdet av humaniora. Nussbaum vill lyfta fram den diskussionen och vill på så sätt bidra till att utveckla samhället.

För det andra vill Nussbaum beskriva hur humaniora istället kan komplimentera naturvetenskapen i samhället. Om den första förklaringen beskriver hur samhället ser ut idag beskriver den andra förklaringen hur det borde vara istället. Jag ser det som att hon beskriver hur de två motpolerna istället borde komplimentera varandra snarare än stå i motsats till varandra. Humaniora utvecklar vår kreativitet, vår förmåga att tänka kritiskt och analysera vår omgivning. Om samhällsvetenskapen får mer utrymme i utbildningen men även inom företagen, kan det i kombination med naturvetenskapen bidra till ekonomisk vinst. De båda ansatserna är inte substitut till varandra, utan komplimenterande och ett mer humanistiskt fokus kan resultera i ett aggregerat värde som är större än när man enbart fokuserar på teknik.

För det tredje har hennes titel ytterligare ett perspektiv. De två första förklaringarna beskriver analysen av hennes diskussion utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Den tredje delen är dock det som jag tycker är det mest potenta budskapet som Martha ger oss i sin bok, och som visas i undertiteln – Why democracy needs humanities. Non-profit är inte bara en ekonomisk term, det handlar även om hur människan relaterar till andra människor, om mellanmänskliga relationer. Det handlar om hur vi utvecklar goda människor som ska bidra till det goda samhället. Det har inte ett ekonomiskt värde i sig, men handlar om hur demokratin kan växa och utvecklas som ett ideal för vårt samhälle. Det är främst ett socialt, humanitärt värde som utvecklar demokratin. Detta budskap är det som jag anser att vi mest av allt borde ta med oss och utveckla vidare. Nussbaum beskriver hur människor relaterar till varandra, hur vi utvecklar relationer, men även minoriteters och subkulturers roll i samhället. Hennes kritiska analys visar att när humaniora inte får inflytande i samhället får vi ett antidemokratiskt samhälle.

” When we meet in society, if we have not learned to see both self and other in that way, imagining in one another inner faculties of thought and emotion, democracy is bound to fail, because democracy is built upon respect and concern, and these in turn are built upon the ability to see other people as human beings, not simply as objects” (Nussbaum 2010:6)

Det är i mina ögon inte främst ett manifest om hur utbildningen ska formeras, Nussbaums manifest handlar om hur vi bygger det goda samhället. Idag, när samhällsvetenskapen fått stiga åt sidan till förmån för naturvetenskapen skapas människor som inte bryr sig om att ifrågasätta. Vi är nöjda om vi kan jobba, tjäna pengar och gå hem och vila efter arbetsdagen. Detta blir ett samhälle där människan bara ses som en del i produktionsprocessen, en del i maskineriet mer än en tänkande varelse. Människan reduceras till en typ av maskin som är effektiv och produktiv, och detta innebär att vi skapar människor som inte kan se sin medmänniska och som har brist på empati. Vi omges av ja-sägare som inte vågar eller ens kan ha en egen åsikt. Naturligtvis påverkar detta vår demokrati. Vi har gett bort makten att bestämma till någon annan och det är en farlig utveckling och ett hot mot demokratin. Nussbaum pratar om att utbildningen idag ger människor en miniminivå av kunskaper om samhället och dessa hjälper bara för produktionen, detta innebär att samhället kommer att styras av en elit, ett hierarkiskt samhälle där social förflyttning blir näst intill omöjlig. Nationens välfärd, produktivitet och ekonomi blir viktigast och synen på individen försvinner i det stora, vilket stärker nationalismen i samhället.

I Nussbaums syn på utbildning framställer hon aldrig det som ett ”krig” mot naturvetenskapen. Istället är det en kritik mot hur dominant naturvetenskaperna har blivit i dagens utbildning, och hur humaniora har fått ta ett steg åt sidan och ofta offras när utbildningen ska utvecklas. Hon vill återinföra humaniora i utbildningssystemet, av de anledningar som jag nämnt ovan; för att skapa ett bättre samhälle. Visst kan det tolkas som ett manifest för att utforma utbildningen. Jag ser det som ett manifest för demokratin och hur den kan förstärkas. Vi lever idag i en värld där globaliseringen är så viktig, där framtiden ställer krav på tänkande och kreativa människor som kan samarbeta med människor av andra kulturer och som talar andra språk. Vi är interagerande, vi producerar, samverkar och samarbetar med andra människor dagligen, ibland utan att vi ens träffas. Demokratin är inte längre en nationell fråga, det är en global fråga. Därför är hennes manifest så viktigt, och det här kan en hitta när Nussbaum ställer sig frågan: Vilken typ av medborgare behöver en demokrati?

” If a nation wants to promote this type of humane, people-sensitive democracy dedicated to promoting opportunities for ”life, liberty and the pursuit of happiness” to each and every person, what abilities will it need to produce in its citizens?” (Nussbaum 2010:25)

Utbildningen blir ett medel för att nå det högsta målet – ett bättre samhälle. Jag håller med i det mesta Nussbaum beskriver och jag känner igen mina egna tankar i hennes argumentation. Jag upplever det som att vi i Sverige idag för en diskussion om utbildning, men en diskussion utan innehåll. Till största delen handlar det om en diskussion kring huvudmannaskap, om skolor ska vara offentliga eller privata eller både och, snarare än en diskussion om innehållet och substansen i själva utbildningen. Diskussionen kring utbildningens innehåll förs, men väldigt underground, inte bland det stora flertalet. Men det finns exempel på skolprojekt som har ett mer Sokratiskt uttryck. I radions P1 lyssnade jag en gång på ett reportage om Filosofiska förskolan i Enskede[1]. En förskola där filosofiskt tänkande uppmuntras och där barnen lär sig att lyssna, tänka och utveckla sina funderingar i samarbete med andra barn. Nussbaum ger flera exempel på dessa skolor i sin bok, men säger också att denna pedagogik är hotad i dagens samhälle:

”This healthy idea is under pressure in our world, as children are pressed to drill at skills earlier and earlier in life, often losing opportunities to learn through relaxed playing” (Nussbaum, 2010:61)

Slutligen vill jag markera de tre punkter där jag är helt överens med Nussbaum: Förmågan att vara självkritisk och ha självinsikt, kulturell kunskap och förståelse om andra kulturer samt vår förmåga att vara empatiska och kunna sätta sig in i våra medmänniskors situation. Dessa koncept är så grundläggande för den demokratiska diskussionen och därför måste de vara närvarande i utbildningen.

Den så kallade flyktingskrisen visar tydligt hur dessa tre visioner är viktiga i diskussionen.

[1] UR.se – program: Lärarrummet – http://www.ur.se/Produkter/189756-Lararrummet-Filosofi-pa-forskoleniva

Referenser
Nussbaum, Martha C., Not for profit, Princeton University Press, 2010

Kommentera