Låt inte media servera dig fakta, sök efter den själv!

Redan för 15 år sedan när jag flyttade till Sverige slogs jag av hur lite svenskarna visste om sin omvärld. Sverige är ett land som ofta och gärna sätter stolthet i att vara ett öppet samhälle med hög tolerans och ett bra utbildningssystem, fria medier och en oberoende Public Service som förser invånarna med nyheter, fakta och nöje. Problemet är bara att det inte är tillräckligt. Jag brukar säga att om alla skulle stänga av Internet, och bara förlita sig på nyheter från lokalpressen, SVT och Sveriges Radio så skulle svenskarna inte veta något alls om vad som händer i vår omvärld. Visst finns det undantag, Sveriges Radio P1 är ett sådant, men även ett medie som 85% av svenska folket inte använder sig av, enligt Sveriges Radios egna mätningar.

Igår kväll blev denna skillnad extra tydlig. Av en händelse hamnade jag på en spansk TV-kanal på internet och började titta på deras nyhetssändning. Plötsligt fick jag ta del av djuplodande nyheter från olika delar i världen, nyheter som inte tog ställning varken för den ena eller den andra sidan och som gav mig djupare kunskaper om det som rapporterades. Nyheter som jag länge efterlyst här i Sverige.

Jag har ofta med vänner och kollegor diskuterat min syn på svenska medier, senast på en diskussion med min lärare på högskolan, där jag lyfte fram samma kritik som jag gör nu. När det gäller nationella nyheter är jag självklart hänvisad till svensk media, men när det gäller internationella nyheter hämtar jag alltid upp dessa från andra källor. Jag litar inte på svensk media för att få del av vad som händer i världen. När jag diskuterar får jag ofta motargumentet; ”Hur var det när du växte upp, i en diktatur?” Som om Sverige skulle ha varit bättre när det gäller media för att Sverige aldrig varit en diktatur. Då brukar jag fråga dem hur det var när de växte upp, där televisionen var kontrollerad av staten, där det bara fanns två kanaler att välja mellan. Ett land som i princip var helt stängt för influenser utifrån om det inte sanktionerats av staten. Där det dröjde så länge som till 1992 innan en tredje kanal började sända över marknätet i Sverige. En bakgrund som många idag, exempelvis Henrik Schyffert, väljer att skämta om, men som faktiskt är på fullt allvar. Den bakgrunden måste vi ha med oss när vi analyserar media.

I fredags rapporterade ett fåtal medier om FN:s granskningsrapport som släpptes i förra veckan. I denna rapport kritiseras Sverige på en lång rad punkter. Kommittén uttrycker också oro över rapporter om rasistiskt och främlingsfientligt våld mot muslimer, afrosvenskar, romer och judar och det ”kroniskt negativt porträtterandet av muslimer i medierna”. Jag har sett några rader om detta i gratistidningen Metro och letade mig fram till ”nyheter i korthet” på P1-programmet Medierna som skrivit väldigt kortfattat om händelsen, och valde att fokusera på just porträtterandes av muslimer. Några andra dagstidningar har i korthet refererat till pressmeddelandet. Jag vet inte, kanske är det bara jag som tycker att en så pass allvarlig kritik borde fått större plats i nyhetsflödet…

Jag är lycklig över att ha växt upp i en globaliserad värld, där jag enkelt kan ta del av nyheter från hela världen, där min världsbild inte formas av en ensidig media. Jag är så lycklig över att vi nu har en ny generationen som är mer medveten än tidigare om att det finns liv utanför Sveriges gränser, och att det är viktigt att få ta del av nyheter och information om andra länder. Jag uppmuntrar alla att ta tillvara på den möjligheten Internet ger oss, att läsa, titta på och ta del av nyheter från alla håll och kanter, att läsa ledarsidor och utmana dina egna åsikter. Det är ett utmärkt sätt utveckla en förståelse för andra och ett kritiskt tänkande.

Framför allt är jag lycklig över att mina barn går i en skola med barn från hela världen, där de lär sig att alla kan vara vänner, och bakgrunden inte spelar någon roll. Där de bara genom att leka och prata med sina vänner får veta hur det är att gå i skola i Kurdistan, vad de äter i Somalia eller hur de firar nyår i Kina. Deras syn på världen är att det finns inga gränser för dem. Världen är deras. Den känslan är fantastisk!

PS: Bilden ovan är tagen av mig på ett föräldramöte på VIGS (Växjö internationella grundskola).