Kriminalisera tiggeriet – Varför?

RJ2016

Varje dag när vi går och handlar möts vi av dem. Varje vecka när vi öppnar tidningen läser vi om dem. Ofta som något som bör förbjudas, plockas bort och skickas tillbaka. 
Jag pratar naturligtvis om tiggarna.

Det är inget nytt fenomen, diskussionen om tiggarna. Faktum är att redan i bibeln finns diskussionen med kring hur vi ska hantera människor som ber om bröd och pengar för att klara dagen. Redan på medeltiden försökte städer förbjuda tiggeri, och även i Sverige har det varit olagligt. Men till vilken nytta?

Jag tycker inte att staten ska reglera över denna fråga. Det kan aldrig vara olagligt att be om hjälp, och det kan heller aldrig vara olagligt att ge hjälp om man så vill. Det är en fråga mellan den som ber och den som ger, och det är inget som vi kan reglera med lagar.

I diskussionen hörs ofta röster säga att det handlar om människor som kommer hit och gör sig hemmastadda här. Då har vi ett problem. Den fria rörligheten i EU ger medborgare rätt att vistas i annat EU land i tre månader, sedan måste de kunna försörja sig själva eller åka tillbaka hem. Att vi har en lagstiftning men inte följer upp den ordentligt löser vi inte med att förbjuda tiggeriet.

Andra säger att tiggeriet är organiserat och måste förbjudas av den anledningen. Är det organiserat bara för att en grupp människor väljer att samarbeta, resa hit i grupp och dela på jobbet? Nej, det tycker jag inte. Men när vi ser att människor utnyttjas, där de tvingas att tigga och där deras pengar går till någon annan, då är det organiserat. Men då är det människohandel och där finns redan en lagstiftning som vi kan använda. Återigen – att vi har en lagstiftning men inte följer upp den ordentligt löser vi inte med att förbjuda tiggeriet.

Vi måste bli bättre på att följa de lagar som redan finns. Fungerar inte de? Då det handlar om att använda vår energi för att förbättra dem och göra de användbar!

Vi behöver inte skriva nya lagar som vi sedan inte kommer att följa.

Jag vill inte döma någon, vare sig den som tigger eller den som väljer att ge. Jag dömer inte heller den som väljer att inte ge. Jag har en syn på solidaritet som jag har fått med mig hemifrån, och som har präglat vem jag är som person. I ett budgetanförande i kommunfullmäktige 2013 berättade jag följande historia som jag tycker passar i dagens diskussion:

Jag har haft ett fint liv. Mina 23 första år av mitt liv levde jag i Chile med min familj och mina vänner. Uppfostran och värderingar från mina föräldrar, erfarenheter i mitt liv och möten med människor har varit grunden för att jag ska kunna få ett gott liv här i Växjö.

I Sverige har vi en unik möjlighet att vara solidariska med våra medmänniskor, med de som bor i vårt land, med de som bor i andra länder och med de som har det svårt i sina liv. Solidaritet är ett koncept som är centralt i det svenska samhället och oavsett vem som styr i kommunen eller i landet är godheten centralpunkten i svensk politik. Men solidaritet är inget som vi kan läsa oss till i ett politiskt manifest. Solidaritet får vi med oss genom värderingar, uppfostran och medmänsklighet.

Jag har ett starkt minne från min barndom, som har varit min vägledning i livet. En dag när mina föräldrar gjorde sig i ordning för ett bröllop knackade det på vår dörr. Min pappa gick och öppnade med kostymen på, stod en stund vid dörren och pratade och kom tillbaka in utan skor på fötterna. När vi frågade vem det var svarade han att det var en fattig man som bad om pengar till mat. Pappa hade inga pengar att ge honom, men såg att han gick barfota. Istället för att ge honom pengar gav han honom sina finaste skor.

Som sagt, solidaritet kan man inte lära sig i politiska handböcker, det lär man sig i verkligheten!

Kommentera