Tillgänglighet – ett moraliskt ansvar

Kommentar till insändare Tillgänglighetens år 2010 i Smålandsposten den 4 mars.

Gunilla Axell lyfter ett ämne som är oerhört viktigt – alla människors tillgänglighet till samhället. Jag delar den syn på tillgänglighet som Gunilla Axell beskriver. Bristerna på tillgänglighet är nedslående och vi har långt kvar att gå. Men jag vill betona att Växjö kommun har arbetat medvetet och engagerat de senaste åren för att förbättra tillgängligheten i kommunen, i byggnader, skolor och stadsmiljön. Fortfarande finns det mycket kvar att göra, men vi är medvetna om problemen som finns och fast beslutna att åtgärda dessa. I mitt tycke är det största problemet med otillgängligheten i samhället, att det inte finns någon typ av sanktion för de kommuner som inte uppnår målen med ett tillgängligt samhälle 2010. Finns ingen piska fungerar inte moroten. Ett annat stort problem är att brist på tillgänglighet inte klassas som diskriminering i den nya diskrimineringslagstiftningen. Det är jag övertygad hade gjort stor skillnad.

Mångfaldens år som Gunilla Axell refererar till ska bland annat handla om frågor som rör personer med funktionsnedsättning. Målsättningen är att utbilda personalen i organisationen så att de blir medvetna om problematiken och funderar över sitt bemötande och planering. Syftet med mångfaldens år är att uppmärksamma att olikheter berikar, men att alla har samma rätt att få tillträde till samhället, utan att diskrimineras.

Rene Jaramillo (KD)
Gruppledare Växjö