Om konsten att våga släppa fram konsten

Många diskussioner har förts kring ”tantstatyn” i Växjö. Nu är det klart att arbetsutskottet i kultur och fritidsnämnden har sagt nej, och det förväntas att nämnden kommer att besluta i samma riktning! Jag håller inte med, men det är inte konstigt, jag brukar ha ett annat resonemang!

Jag har många goda vänner, i Sverige men framförallt i Chile. Där har jag till exempel Marcela del Canto som är en av mina favoriter! Hon är artist, när vi träffades på universitetet var hon hiphopare och sjöng överallt på den chilenska musikscenen, hon är syster till en av de mest kända artisterna inom hiphop musiken under 90 talet som medlem av duon La Pozze Latina! Marcela och jag träffades ofta över ett glas vin och en cigarett… Många intressanta diskussioner och debatter hade vi. Hon växte upp i Berlin (Hennes familj levde i exil, Hernan del Canto, hennes pappa var minister under Allendes regering) och det gjorde att hon hade massor med olika tankar om vår samtid och vårt samhälle som inte riktigt hörde ihop med de rådande tankarna i Chile… jag var alltid fascinerad!

Marcela är idag konstnär, jag har en fin tavla i mitt vardagsrum som hon målat… Den är vacker och jag är så stolt över den… Det känns nu som en självklarhet att lyfta fram vad Marcela tycker om konsten speciellt när vi nu i Växjö har en sådan diskussion!

Marcela säger så här:
”Konsten i alla dess former är en förutsättning för ett samhälle. Konsten är den mest ärliga representationen av det mänskliga uttrycket. Konsten avslöjar för oss i vilken historia vi lever i nu och då… Den speglar vår intellektuella utveckling”

Jag håller med, precis där tycker jag att vi ska börja diskussionen… Det är därför konsten skapar stor opinion och debatt… det borde analyseras som något gott i stället för som ett problem!

Själva statyn kommer från en bild… En bild som var en slump snarare än en förberedd handling, fotografen kunde inte tro att det ögonblicket kom skulle dokumenteras så perfekt!

Ordförande i nämnden lyfter fram följande mening för att förklara ett nej! Hon säger ”Hon möter en oliktänkande med ett tillhygge. Hon hade kunnat slåss med ord istället”

Jag gör inte samma tolkning, jag ser en tant som reagerar från hjärtat. Rätt eller fel, det kan inte glömmas att hon hade en historia, enligt denna historia sägs att hennes mamma hade vistats på ett koncentrationsläger… Ja, lite underlag har en för att förstå handlingen. Men om vi vill tolka handlingen från tanten som våld, på vilken sätt ska vi tolka den? För mig handlar det i så fall om att våld föder våld. Statyn kommer att påminna oss om en svart historia i Europa, där mänskligheten tappade sina hjärtan och den onda sidan visade sig med hela sin kraft! Ja, det är detta statyn handlar om, det handlar om att ge oss en reflektion, det handlar om att berätta vad det är som är fel i vårt samhälle… En ideologi, nazismen, ondska… Och de som propagerar för det var på plats i Växjö, men det var också den tanten!

Ordföranden fortsätter med sin förklaring:
”Om 20 år kanske händelsen är bortglömd och tagen ur sitt sammanhang. Nästa generation vet då inte vad statyn handlar om eller vad den står för”

Det finns alltid möjlighet att lägga till en förklaring till statyn, inte svårt om en vill. Programledaren i P4 Kronoberg lyfte fram följande mening när han intervjuade ordförande Eva: ”är det inte att dumförklara folk?” Var och en kan svara på den frågan!

Jag tror att statyn hade varit bra för Växjö, det hade varit bra att konsten hade givit oss möjligheten att diskutera, reflektera kring det som är viktig för Sverige och världen… Hur kan vi skapa en bättre värld där människor inte kämpar mot varandra? Hur kan vi bygga upp ett samhälle där individerna inte ser inte på varandra som fiender? Att bagatellisera konsten att en väska är som ett vapen är inte riktigt den nivån som jag vill se!

Men vi lever i en demokrati, och det gillar jag! Jag ville ha en staty, det verkar som att det inte blir så… Ok, nu är det så. Jag och många med mig förlorade!

PS: Citat från ordföranden kommer från Smålandsposten!

Ett svar på ”Om konsten att våga släppa fram konsten”

  1. Tycker personligen att ordföranden och övriga ledamöter som sagt nej till att statyn ”tanten med väskan” äntligen får komma hem till Växjö, är ryggradslösa, mesiga, ynkliga och fega individer som på inget demokratiskt sätt representerar mig som medborgare!!!
    Demokratiskt vore att det gavs möjlighet till en folkomröstning där vi som medborgare fick vara med och bestämma om vi vill ha statyn i Växjö eller inte!!!

Kommentarerna är stängda.