Rene Jaramillo

Efter lördagens artikel i Smålandsposten om min syn på arbetet i Gymnasienämnden kom idag reaktionerna i form av en insändare i tidningen. 58 lärare på Teknikum gick till hårt angrepp på mig och mina uttalanden i tidningen. Tonen var av det slaget att jag kände behovet av att möta lärarna för att klargöra min ståndpunkt och reda ut det som jag anser var missförstånd kring min syn på lärarna. Jag tog därför initiativet till ett möte på skolan, för att be om ursäkt för att jag inte varit tillräckligt tydlig, och för att reda ut vad jag menar med mina uttalande. Till min glädje kunde mötet genomföras redan samma eftermiddag  (den 19/1 mellan kl. 15-17). Jag är tacksam och glad att så många lärare var på plats för att genomföra dialogen. Även media hade fått nys om det hela och fanns på plats på mötet, så något tal om munkavle finns inte.

Många lärare kände sig anklagade av mig för det ekonomiska läget i nämnden. Det vore helt fel av mig att lägga bördan på den ekonomiska situationen på lärarna. Det ansvaret ligger i högsta grad på politikerna och på skolledningen. I tidningen ställdes frågan om skolorna inte har tagit sitt ansvar, vilket jag tolkade som en fråga som rör organisationen, alltså inte lärarna (Jag tolkade Skolorna = organisationen). Den andra frågan var inriktad på min syn på lärarna, och där uttalar jag mig klart och tydligt kring dem (Jag tycker att lärarna gör ett otroligt bra jobb, det sa jag). Här kan ni själva läsa hur texten framställdes i intervjun:

Men när man ser en verksamhet som går med underskott och där resultaten blir allt sämre, skulle man väl lika väl kunna tolka det som om det behövs mer pengar. Men det gör inte du. Menar du att skolorna inte har tagit sitt ansvar, att de har varit slarviga?

– Ja, det kan man säga. De är duktiga på att säga vad man kan göra med de pengar som inte finns, i stället för att säga vad de ska göra med de pengar vi har.

Tycker du att lärarna klagar för mycket?

– Jag tycker att lärarna gör ett otroligt bra jobb. Det är självklart att det känns tufft med en historik där man går minus. Nu vill vi få kontroll över ekonomin, vi har rensat finanserna. I budgeten 2013 är det ett annat läge. Då är det dags att satsa.

Jag vidhåller att den budget vi har lagt är nödvändig utifrån den verklighet som vi har. Naturligtvis är det en tuff budget och jag är fullt medveten om att det är inte lätt men vi är nu på väg mot en prognos där vi har kontroll över våra finanser i nämnden. Det ger oss ett ypperligt utrymme för att satsa i budgetprocessen 2013, och det är min och Kristdemokraternas högsta prioritet.

Dagens möte med lärarna omfattade värdefull dialog, konstruktiv kritik och vad jag hoppas var klargörande av missförstånd. Men dagens möte var ingen nyhet. Jag har ända sedan jag tillträdde funnits ute i verksamheten och varit aktiv i att möta personalen på skolorna. Det är viktigt för mig att ha ett aktivt samarbete och öppen dialog med personalen, det borde inte vara någon överraskning för någon. Självklart finns det alltid utrymme för att förbättra, och jag ska se över möjligheterna att öka delaktigheten. Det var ett positivt möte och jag tar med mig de synpunkter som lyftes fram och delar med mig till mina kollegor i nämnden.

Idag i Smålandsposten finns en intervju med mig med fokus på situationen på våra kommunala gymnasieskolor och i gymnasienämnden. Hoppas att artikeln hjälper för att förklara vilka tankar och idéer vi har. En bra struktur och organisation samt rensade finanser ger bättre förutsättningar inför framtidens utmaningar!

Alliansen har styrt Växjö sedan valet 2006. Vi är nöjda med vad vi åstadkommit och hur Växjö har utvecklats sedan dess. Få kommuner i Sverige har haft en sådan positiv utveckling på nästan alla områden. Växjö är en kommun man talar om med respekt i hela Sverige och vi ligger i topp när det gäller attraktivitet, utbildningsmöjligheter och företagsklimat.

Nu ser vi framåt. Grunden för vår förmåga att utvecklas är att våra företag har optimala utvecklingsbetingelser och att vi attraherar nya företag. När vi frågar företagen är det stadens attraktivitet, utbildad arbetskraft och vettiga kommunikationer som efterfrågas. Detta blir också vår uppgift.

Vi vill öka antalet jobb och företag mer än genomsnittet för de senaste två åren. Detta gäller också för antalet bostäder. Vår politik möjliggör kommunalt byggande, fler villatomter och möjlighet för byggare och fastighetsförvaltare att utvecklas i Växjö. Läs vidare

Här kan ni läsa månadskrönikan som jag skrev i vårt medlemsblad i december.

Det sägs att tiden går fort när man har roligt! Oj, så roligt vi Kristdemokrater måste ha haft det i år då!
Det har varit ett minst sagt händelserikt år för svensk Kristdemokrati. Efter valnederlaget tog vi gemensamt ansvar för att analysera politiken och förändra organisationen inifrån. Under sommarens riksting beslutades om vårt nya fokusområde Barn och ungas uppväxtvillkor och arbetet med att konkretisera detta pågår för fullt i hela partiet. Under hösten fick Kristdemokraterna stort genomslag för vår politik i statsbudgeten, trots att detta inte blev så tydligt som man kanske kunde önska. Kristdemokraternas satsningar på familjer, pensionärer och det civila samhället gav resultat i budgetarbetet, och det ska vi vara stolta över.

Det har väl inte gått någon förbi att vi är mitt uppe i en partiledarstrid med tillhörande diskussion som förs såväl externt i media som internt i partiet. Vad detta ska sluta i vet väl ingen i dagsläget. Men en sak är säker. Kristdemokraterna står inte och faller med en partiledare. Kristdemokraterna står och faller med sina engagerade medlemmar, fritidspolitiker och förtroendevalda i kommun, landsting och Riksdag. Dagligen gör vi skillnad, och dagligen ser vi till att våra värderingar och vår politik får utrymme i samhället. Vårt engagemang i politiken är det enda som kommer att ge gensvar bland väljarna i kommande val. Det måste vi ha i åtanke även efter den 28 januari 2012.

Rene Jaramillo (KD)
ordförande Kristdemokraterna Växjö

När Bäckahagens skola firade skolavslutning för ett par år sedan stod föräldern Ziad och serverade kakor. Han talar med en journalist på besök om de tre världsreligionernas gemensamma rötter. Muslimen Ziad tycker att det är högtidligt och riktigt att avslutningen har firats i skolans närmaste kyrka.

I Sverige finns det dock de som tycker annorlunda. Enligt en artikel i DN har en skola i Sköndal fått ett ”underhandsbesked” från Skolverket om att det är ”säkrast” att inte ha det traditionella luciafirande i kyrkan. Skolan ställde därför in adventsfirandet.

Det är möjligt att det har gått Skolverket förbi, men hela poängen med Luciafirandet är att fira ett katolskt helgon. Ett luciatåg brukar vara smockfyllt av sånger och versläsning som har med Lucia eller julen att göra. Och om Skolverket inte förstått, så firar vi jul för att Jesus föddes i ett stall för 2000 år sedan. Stalledrängen finns med i luciatåget till minne av den förste kristne martyren, Sankt Stefan. Tomten kopplas ofta samman med helgonet Sankt Nicolaus, och även om man istället gör kopplingen till folktrons tomtar och troll, så kan man rimligen inte hänvisa luciatågets tomtar till vetenskap och beprövad erfarenhet.

Mindre religiöst än så kan man knappast begära att ett luciafirande ska bli. Om man nu inte ersätter Lucian, tärnorna, stalledrängar och tomtar uteslutande med barn iförda pepparkaksdräkter. Luciafirandet finns till av ett skäl, och varken lärare, musiklärare, barn eller föräldrar ska behöva tvingas in i ett historierevisionistisk hörn, där ”Det strålar en stjärna” måste ersättas av ”Vår julskinka har rymt”.

Vi har egentligen ingen åsikt om var en skola väljer att vara vid högtider. Vi anser dock att det är berikande för alla barn att även genom skolan får komma i kontakt med en avgörande del av Sveriges kulturarv. Det som format en stor del av vår historia och vår samtid, liksom den uppsättning värderingar som genomsyrar vår kultur.

Lucia och jul blir tomma och meningslösa utan sin historia. Som en fettisdag utan semlor. Första maj utan arbetare. Nationaldag utan nation. Att läsa Skolverkets rekommendationer för högtider är som att läsa något Monty Pythonskt. Vad som hände med kultur, stämning och den gemensamma upplevelsen framgår dessvärre inte.

Det finns något djupt bekymmersamt i de resonemang som bygger på att kultur skapar ”samhörighet som blir någon annans utanförskap”. När vi förnekar behovet av gemenskaper och uttrycken för denna gemenskap, leder det i själva verket till en framtid där ingen känner tillhörighet. Istället för en förståelse för vår gemensamma kultur och ett möte mellan olika kulturyttringar, verkar allt för många nervöst sträva efter en sorts nollkultur. Större utanförskap än så kan man knappast tänka sig.
Istället behöver vi mer av gemenskap och gemensamma värderingar. Sådant som fokuserar på att vi har så oändligt mycket mer gemensamt än vad som skiljer oss åt.
Bejaka mångfalden. I det ligger också det naturliga i att bejaka våra traditioner.

Göran Hägglund
Partiledare för Kristdemokraterna

Rene Jaramillo
Ordförande Kristdemokraterna Växjö