Som slavar under opinionsundersökningarna

När Sverigedemokraterna sätter agendan börjar hela landet diskutera volymer, tak i flyktingmottagandet och andra förslag som syftar till att begränsa invandringen. Jag är ledsen över utvecklingen och tycker det är helt fel väg att gå. Senast har det stora utspelet kommit från Göran Hägglund (KD), som lyssnat på människor i fikarummen och anpassat sitt budskap för att passa den otrygga massan. Istället för att vara en konsekvent, värdebaserad politiker som står för något har politiker idag mest blivit slavar under opinionsundersökningar, som byter politisk inriktning vartefter vinden blåser för tillfället.

Alldeles oavsett om Sverigedemokraterna finns eller ej behöver vi prata om hur vi ska bli bättre på att se till att människor får en möjlighet att utvecklas i Sverige, skapa ett liv och få förutsättningar att bidra till samhällets utveckling. Jag har ofta pratat om att vi inte bara ska låta människor leva i Sverige, utan ge dem möjlighet att skaffa sig ett liv i Sverige. Det finns en viss skillnad i begreppen. Den diskussionen för vi bäst genom att prata om de hinder som finns för att ta sig in på arbetsmarknaden. Vilka hinder det svenska samhället sätter upp för människor, och vilka hinder som vårt generösa välfärdssystem skapar för människor. En bra integrationspolitik handlar om systemet, aldrig om att skuldbelägga eller peka ut individer. Tyvärr har inga partier på allvar diskuterat dessa frågor, under så många år har problemen sopats under mattan och de flesta har saknat en politik kring detta. Men när SD plötsligt ligger på 17% i opinionsundersökningarna då är populister och oportunisterna framme för att locka till sig en och annan väljare med hjälp av ogenomtänkta förslag. Visst ska frågan diskuteras, men vi behöver inte lägga oss på samma låga nivå som SD.

Istället för att peka ut invandrare som dyra bidragstagare behöver vi på allvar fundera över vilket välfärdssystem vi ska ha. Är det rimligt att leva med ett välfärdssystem som är skapat under en tid i ett land som såg helt annorlunda ut än idag? Varför vågar ingen ta i de frågorna på allvar? Varför ska vi ha barnbidrag till alla, och framförallt, varför ska vi ha något som heter flerbarnstillägg, som ger barnfamiljer tusenlappar i bidrag varje månad, oavsett vilken inkomst familjen har. Jag tycker inte det är rimligt. Det kanske var rimligt i en tid då det föddes alltför få barn och Staten ville uppmuntra barnafödandet genom generösa bidrag. Men det är inte rimligt idag. Här finns stora pengar att spara när behoven blir större på andra håll.

Att tala om att sänka etableringsersättningen med 25 kronor/dag för att öka incitamenten för att skaffa sig ett jobb är bara skrattretande. Som om arbetsgivare i Sverige står med öppna armar för att anställa nyanlända flyktingar, men som tackar nej till jobb för att etableringsersättningen är för hög. Förstår KD ens innebörden i sitt eget förslag? Tala istället om den verkliga anledningen till att nyanlända inte ges en möjlighet att träda in på arbetsmarknaden i större utsträckning.Tala om hur svenskar ser med skepsis på människor från andra kulturer, tala om hur mycket högre vi värderar svensk utbildning framför utländsk utbildning. Tala inte om 25 kronor mindre i bidrag för redan utsatta människor. Svensk arbetsmarknad är så reglerad att det i sig sätter stopp för nya att ta plats, och det gäller såväl ungdomar som nyanlända. Ett framtida Sverige måste anpassa dessa regleringar till nya behov, och vi behöver på allvar se över exempelvis LAS, ingångslöner, anställningsskydd och andra trösklar som sätter gränser.

I början av Syrienkonflikten fick asylsökande i Sverige tillfälliga uppehållstillstånd. Under Alliansregeringen, för bara ett år sedan, ändrades detta, då man insåg att konflikten i Syrien bara trappades upp och inte hade något slut i sikte. För att människor skulle ges en ärlig chans här i Sverige, och rota sig i sitt nya land beviljades permanenta uppehållstillstånd. Fredrik Reinfeldt har lyft fram detta som den bästa vägen att ge människor trygghet och en tro på framtiden, och därigenom en vilja att snabbare etablera sig i Sverige. Detta vill nu KD riva upp. Det mest sorgliga är att de presenterar det som en nyhet, när det i själva verket är en tillbakagång till något som vi redan varit med om.

Nej, innehållet i KD:s utspel har mycket kvar att önska. Självklart välkomnar jag alla partier som vill lyfta fram hur vi ska lösa framtida utmaningar med en ökad migration. Men snälla, låt det ske genom konstruktiva förslag som inte pekar ut människor och ytterligare förstärker bilden av ”Vi” och ”De”.

Svenska politiker, framförallt på Riksnivå, måste ta steget bort från opinionsundersökningarna och se på dessa frågor ur ett mycket mer långsiktigt perspektiv. De utmaningar vi faktiskt står inför löser vi inte genom en minskad invandring, vi löser det genom reformer i välfärdssystemen och på arbetsmarknaden.

Ytterligare en utmaning som vi ser runt om i landet är hur vissa kommuner tar ett enormt ansvar, medan andra kommuner inte gör något alls. Vi behöver skärpa kraven på kommunerna att ta gemensamt ansvar i mottagandet, men även förstärka stödet till kommunerna för att klara av den infrastruktur och service som följer med en ökad inflyttning. Om alla kommuner tog samma ansvar skulle koncentrationen inte bli så stor till vissa områden, och vi skulle klara integrationen mycket bättre än idag.

Oliver Rosengren, min gruppledare i moderaterna, skriver på sin blogg om samma ämne och lyfter fram ett flertal förslag som är långt bättre än många andra som hördes igår…