Att skapa och vårda minnen – trots Alzheimer

Alzheimer. En sjukdom som inte bara tar ifrån oss minnen, utan också människor vi älskar. Min pappa har Alzheimer. Det är en sjukdom som inte bara drabbar den som insjuknar, utan även oss anhöriga – på ett sätt som är svårt att sätta ord på.

Nu reser jag till Chile. En akut resa. Jag vill vara med min pappa medan han fortfarande vet vem jag är. För varje dag som går glider han längre bort, och jag kan inte låta tiden ta ifrån oss det lilla som ännu finns kvar.

Min resa började idag kl. 07.13 i Halmstad och slutar imorgon kl. 13.30 svensk tid, när jag landar i Santiago. Det är en lång resa, fylld med känslor. Tankarna rusar, minnena väcks till liv. Det har gått 13 år sedan jag senast satte fot i Chile. Och nu är jag på väg tillbaka, inte för en semester, utan för att ta tillvara på de ögonblick jag ännu har kvar med min pappa. 

Under denna resa kommer jag också få möjlighet att verkligen ta avsked av min mamma som avled för tre år sedan, men som jag aldrig hade möjlighet att ta fysiskt avsked av. Nu ska jag besöka hennes grav och avsluta ett svårt kapitel i mitt liv. 

Jag försöker hålla humöret uppe under resan. Den tuffa tiden kommer, det vet jag, men just nu vill jag bara vara i stunden. Jag vill le, skratta och njuta av de minnen vi fortfarande kan skapa tillsammans.

Därför ska jag skriva. Jag vill fånga varje dag med pappa i ord. För att minnas, för att känna, för att alltid kunna återvända till dessa stunder, om och om igen. Det här är en resa av kärlek, av sorg, av närhet. En resa jag aldrig kommer att glömma.

Om du har någon i ditt liv som kämpar mot Alzheimer eller en annan sjukdom – ta vara på tiden. Var nära. Skapa minnen. För en dag finns bara orden kvar att hålla fast vid.