Artikeln är publicerad i Smålandsposten 27/1-2016.

Den rikaste procenten måste göras fattigare. Så skriver Ola Palmgren (S) och Henrietta Serrate (S) i Smålandsposten. För att stärka sin tes lyfter de fram den franske nationalekonomen Thomas Piketty, lite av Socialdemokraternas ”Rock-star”, som med sitt storverk Kapitalet i det tjugoförsta århundradet gör en ordentlig genomgång och analys av ekonomiska klyftor i samhället.

Piketty är en erkänd ekonom, respekterad av många. Men likväl har han många kritiker som ifrågasätter hans slutsatser och förslag på åtgärder. Piketty förespråkar höjda marginalskatter för de allra rikaste, med syfte att på så sätt minska klyftorna i samhället. Piketty har varit rådgivare åt Hollande i Frankrike, men har tvingats se hur hans politik med höjda skatter för företagen har fått motsatt effekt än den önskade, och företag och kapital har flytt landet. Hollande har nu lämnat Pikettys idéer bakom sig.
Fattigdomen i världen är ett problem, ja. Men det har inget alls att göra med att några är rika. Fattigdom och inkomstfördelning är inte samma sak. Inget säger att bara för att de rikaste får lägre inkomster så kommer de fattigaste att bli rikare per automatik. Det är faktiskt en helt felaktig slutsats.

Faktum är att ojämlikheter och skillnader mellan rika och fattiga har varit en diskussion i samhället ända sedan Aristoteles tid. Orättvisor har alltid existerat, det är inget nytt fenomen. Vad som hänt de senaste århundraden är dock att alla har fått det bättre. Förr hade alla en relativt jämn nivå – alla var lika fattiga. Med industriella revolutionen och globaliseringen har alla höjt sin levnadsstandard. Det är empirisk fakta. Vissa har höjt den mer än andra, vilket lett till att skillnaderna mellan de rikaste och de fattigaste har ökat. Men vari ligger det moraliska problemet i det? Istället för att avundsjukt fokusera på de som har pengar i samhället, och istället fokusera på att begränsa fattigdomen kommer vi att kunna förbättra levnadsstandarden för fler i världen.

Socialister och populister måste sluta ägna sig åt att svartmåla kapitalet och människor som har lyckats skapa rikedom. Palmgren och Serrate lyfter fram att Piketty visar hur rika västerlänningar låter rikedomar gå i arv. Det gränsar till lögn. Av de 500 rikaste i världen, är det bara runt 8 som har ärvt sin förmögenhet. De andra 492 har skapat den själva, genom hårt arbete, innovation och en vilja att utveckla och utvecklas. En avgörande drivkraft som riskerar att minimeras om skatter på kapital höjs och de rika ses som de onda i världen. Varför inte se hur mycket de rikaste faktiskt bidrar med, i form av arbetstillfällen, utveckling och möjligheter för miljontals människor i världen. Det är en myt att de rika är giriga och bara ser till sina egna vinster. Istället återinvesterar de sina vinster i nya företag, i nya innovationer och även i välgörenhet.

För att verkligen komma till rätta med fattigdomen i världen måste fokus läggas på att omvandla okvalificerad arbetskraft till kvalificerad arbetskraft. Det görs bland annat genom satsningar på utbildning och kompetensutveckling för de som står utanför. Om de allra fattigaste får möjligheter att vara med på arbetsmarknaden kommer deras levnadsstandard att öka väsentligt. Det har historien visat oss, och där måste vi lägga våra resurser. De fattigaste måste bli rikare. Allt annat är bara avundsjuk populism!