När en vet vad det är som en vill göra…

Denna vecka ska min son och hans klass ut på Prao. För några veckor sedan fick de uppdraget att börja leta praoplats. Vi har alltid haft filosofin att våra barn inte ska känna några gränser för vad som är möjligt i livet, och vi har aldrig försökt styra deras intressen på något sätt, utan låtit dem testa sig fram till vad de tycker om.

Därför är jag så stolt att min son gjorde precis så som vi önskar. Han valde sin egen väg för prao. Inte den vanliga vägen, med att följa med föräldrarna till jobbet. Han tycker om djur och natur och ville jobba på lantgård. Helt olikt sina föräldrars intressen som är så långt ifrån naturmänniskor som en kan tänka sig ordnade han en praktikplats på Kronobergs Kungsgård som djurskötare.

Vi har lärt våra barn att inte känna några gränser eller hinder, att de kan bli allt vad de önskar och att de ska testa så mycket som möjligt i livet. Inte följa en utstakad väg eller bli styrda av våra intressen och önskemål. Jag vill att mina barn ska känna sig inte som svenskar eller chilenare, utan som världsmedborgare. Allt är möjligt!