Att tänka olika – det finaste som finns!
Tre gånger på en vecka har anlagda bränder härjat på blivande asylboenden. Som en reaktion på detta lade jag upp en tweet på mitt Twitterkonto ”Tre bränder under en vecka på blivande asylboenden. Många säger att det är de som kommer som är problemet! Problemet finns hos oss!”
På bara någon minut hade jag fått ett svar på mitt inlägg, ett svar som ifrågasatte min rätt att yttra mig eftersom jag är spanjor och inte svensk (?). Sedan följde en rad tweets i diskussionen.
Jag bestämde mig för att läsa lite mer om vem jag diskuterade med för att få en bild av vem jag hade framför mig. Genom att läsa hans profil kunde jag konstatera att vi har en sak gemensam – vi tror båda på yttrandefriheten. Det är en rättighet som jag älskar med vårt land, och som gör mig stolt över vår svenska demokrati. Men där upphör likheterna.
Medan jag alltid är tydlig med mina åsikter, står upp för vad jag tycker och är inte rädd för att diskutera med oliktänkande, vilket även står i min profil, är han istället en person som gömmer sig bakom ett alias, omöjlig att identifiera och som med lätthet hellre använder mitt ursprung som ett sätt att misskreditera mig snarare än riktiga argument i sin diskussion. Dessutom är hans tolkning av yttrandefriheten att bara vissa har rätt att yttra sig. Vi andra kan åka någon annanstans.
Sådana som han finns det många av på nätet. Flera av dem favoritmarkerade och retweetade hans inlägg. Det de har gemensamt är att alla är lika anonyma bakom sitt tangentbord. Yttrandefriheten innebär inte att alla ska vara överens om samma sak, tvärtom, alla ska ha rätt att uttrycka sina åsikter, diskutera med oliktänkande och våga tycka annorlunda. Våga och kunna stå upp för det de tycker. Men med yttrandefriheten följer även skyldigheter och det är att försvara den fullt ut. Att låta alla olika åsikter komma till tals, och inte styra över vem som får uttrycka sig och vem som borde hålla tyst och åka hem.
Jag tar gärna en kopp kaffe och diskuterar idéer och värderingar med alla, även de som inte håller med mig. Det har jag inga problem med. Men att diskutera med en anonym människa som inte vågar respektera yttrandefriheten fullt ut har jag inte lust till.