Veckans tanke: Julen, avstånd och närhet

Tredje advent. Ljusen brinner, tempot går ner en aning och hemma hos oss blev det en liten mini-julbuffé. Inte det där perfekta julkortet men väldigt mycket “vi”.

Idag firade vi tillsammans med Therese, Maj (min svärmor) och Conny. Vi dukade upp goda saker vi köpt på julmarknaden i Bergkvara, en marknad som har blivit lite av vår tradition. Familjen Posse gör verkligen ett fint jobb med att skapa stämning där. Julmusik i bakgrunden, skratt runt bordet och någonstans mitt i allt spelades en av mina favoriter: “Jag såg mamma kyssa tomten”.

Therese satte sig vid pianot, lät tonerna falla på plats och fyllde hela rummet med stark julstämning.

Vi gjorde också något ovanligt: vi delade ut julklapparna redan nu.

I år kommer vi nämligen inte att fira jul tillsammans. Vi är på resa, Conny är i Tyskland och Maj firar här i Sverige. Olika platser men samma önskan: att alla ska få ha det bra och göra något som ger energi. Julen blir inte mindre värd för att vi inte sitter vid samma bord just den 24:e.

Samtidigt rör sig livet vidare även utanför julen. Lucas är på väg till Chile, fylld av längtan efter sin syster. Han saknar henne, och nu får han äntligen träffa henne igen. Ellinor stannar där minst till 2027. Hon trivs, bygger sitt eget liv och är lycklig i Chile, långt ifrån oss, men nära sig själv.

För min del känner jag en stark blandning av stolthet och saknad. Stolthet över att mina barn vågar skapa sina egna liv, på sina egna platser i världen. Saknad över att det ibland innebär fler videosamtal än kramar.

Men om jag ska vara ärlig: livet måste levas. Inte hålla andan i väntan på att alla ska samlas exakt samtidigt, på samma plats och det gäller inte bara barnen, det gäller mig också.

Julen påminner mig om något viktigt: Det viktigaste är inte perfekta traditioner, utan tid. Tid för sig själv. Tid med de människor som finns nära, fysiskt eller i hjärtat.

Presenterna är roliga att ge och få, men det är inte huvudgrejen. För mig är julen också en pausknapp. En chans att ställa några enkla, men ärliga frågor:

Hur gick det här året, egentligen?

Vad har jag lärt mig om mig själv, om andra, om livet?

Och i vilken riktning är jag på väg nu?

Jag har inte alla svar, men jag vet att jag vill fortsätta leva ett liv där relationer, mening och mod får ta plats. Där jag kan bidra med både hjärta och riktning, oavsett om det är runt ett julbord, i ett uppdrag eller i nästa kapitel av arbetslivet.

Kanske kan du idag, mellan ljusen och disken, ge dig själv fem minuter av ärlig reflektion:

• Hur vill du att nästa år ska kännas?
• Vad vill du ta med dig vidare och vad är du redo att lämna bakom dig?

Om du själv står i förändring just nu vill jag bara säga: du är inte ensam. Vi är många som försöker hitta rätt balans mellan närhet och avstånd, mellan gamla traditioner och nya vägar och mitt i allt det finns det faktiskt mycket att vara tacksam för.

Om du vill dela, hur ser din jul ut i år? Lämna gärna en kommentar.