Hallå, det offentliga. Du är inte den enda moraliska sektorn!
De som har följt mina politiska tankar på denna blogg under åren, vet att jag har en starkt förankrad tro på den privata sektorns förmåga att delta i vår gemensamma välfärd. Jag är övertygad om att den privata sektorn behövs vid sidan av den offentliga i samhällsnyttan. Min utgångspunkt är att det inte finns en motsats mellan offentlig och privat. Båda är lika viktiga i välfärden och ska kunna agera med samma förutsättningar och där det finns tydliga spelregler som är lika för båda parter. Alla vet att jag är inte emot vinster i välfärden. Tyvärr finns det alltför många i svensk politik som gärna vill misstänkliggöra den privata sektorn, och som ser den offentliga sektorn som moraliskt överlägsen.
Idag på kommunstyrelsens organisations och personalutskott fattades ett beslut som tydligt visar på detta. Det beslutades att privata företag som deltar i offentlig upphandling ska ha en särskild klausul om meddelarfrihet, och att detta ska stå tydligt i uppdraget. Det vill säga att en anställd ska inte få några disciplinära åtgärder om denne använder sig av sin rätt att tipsa media om något som rör verksamheten. Meddelarfrihet i sig och skydd till s.k. whistle-blowers är inget vänder mig emot. Men jag vänder mig emot det faktum att vi ställer dessa uttryckliga krav på specifika texter till de privata utövarna, men att vi inte själva specificerar detta i det offentliga. När jag ställde frågan om vi själva i kommunen har dessa tydliga skrivningar fick jag svaret att det inte behövs, det sitter liksom i ryggmärgen hos det offentliga. Jaså? Gör det? Är den offentliga sektorn så mycket mer moralisk och duktig än den privata på detta? Jag är skeptisk, och det lyfte jag tydligt fram på mötet idag. Jag hoppas att det efter vår diskussion idag kommer skrivningar inom kommunen som gäller även de offentliganställda, precis som vi kräver av det privata.